film av: david fincher

det här kan vara en av de filmer jag sett fram mest emot under året. dels för att fincher i mitt tycke är en grymt bra regissör med ett osvikligt sinne för detaljer, och dels för att det är cate blanchetts största roll på ett tag och självklart skall vi inte glömma brad pitt heller, som gör en grymt bra rollprestation och som kanske drar på sig sin första oscarsnominering?

benjamin button är väldigt speciell. han föds gammal och istället för att åldras så blir han yngre. hans mor dör i barnsäng och hans far vill inte veta av honom och så hamnar han hos dorothy, en godhjärtad kvinna som jobbar på ett ålderdomshem. här träffar han efter några år den jämngamla daisy, barnbarn till en av de boende på hemmet, och trots skillnaderna i utseende så fattar de tycke för varann och blir goda vänner.

Historien och benjamin och hans liv berättas av daisys dotter caroline, när daisy ligger för döden på ett sjukhus i new orleans. han har fört dagbok över de viktigast händelserna i sitt liv och det är den berättelsen vi får se, och det är något magiskt över den, precis som det är över hela den här filmen. fincher berättar historien om benjamin button på ett fenomenalt sät. storslaget men utan att bli pompöst, snyggt och intressant. fotot och scenografin är storslaget och finchers sinne för detaljer och autentitet är närvarande genom hela filmen.

the curious case of benjamin button är en storslagen film. ett gripande och annorlunda livsöde, en livsbetraktelse sedd på ett annorlunda sätt och en formidabel kärlekshistoria. det pratas väldigt mycket oscar om de och ja, det känns helt ärligt som att den skulle kunna slå rekord i antal oscarnomineringar, så bra och välgjord är den. hur det än går för den, så finns det ingen som helst anledning att inte se den.

betyg: en hejdundrande 10